Men...

... det värsta är nog inte att förlora den man älskar, eller den där efterabort-ångesten som kan kännas av lite än idag. Det värsta är att mina två närmsta vänner, i princip de enda jag umgåtts med sen jag flyttade tillbaka hit, flyttar snart. Den första om tre veckor, den andra i höst. Vad fan ska jag göra då? Vem ska jag umgås med, prata med? Jag känner bara mina kollegor här.
Exakt vad är grejen med mitt liv?? Det känns ju rätt löjligt liksom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0