Ghost of Christmas past

Han hörde av sig igår, efter en månad eller så. Ni vet, han jag skrivit om innan, som jag kunde spenderat mitt liv tillsammans med. Frågade hur det var, hur jag mådde.
Jag var tvungen att springa och kräkas, två gånger.
Förstår inte hur han fortfarande kan ha den makten över mig, att jag kan må så dåligt för så lite. Jag hade väl kommit över honom? Har jag inte sagt till mig själv, tusen gånger, att "det är bra att det blev som det blev, jag kan inte vara instängd med en unge och en sönderstressad och deprimerad karl. Hade det blivit vi hade jag inte ens kunnat tänka tanken på att söka utbildningen jag vill gå, 40 mil hemifrån. Det var lika bra." Ursäkta mig lilla fröken, men vad är det med honom som får dig att vilja rulla ihop i en liten boll och aldrig vilja räta på dig? Och framför allt; Varför älskar du honom fortfarande?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0